Jag har suttit och tänkt i ett par dagar på kärlek!
Hur vet man att den är äkta?
Och vad är det för mening med kärleken helt ärligt?
Visst den kan göra en fruktansvärt lycklig men smärtan den framkallar är det värt det?
Varför älska när man endå blir sårad?

Jag är rädd för att älska igen.
För alla jag älskar försvinner endå bara.

Jag menar vad var det för mening med att jag skulle öppna upp mitt hjärta och släppa in marre i mitt liv, och tilllåta mig själv att verkligen bli kär i honom, när han endå bara skulle försvinna?
Jag klarade mig fint innan jag gav honom en chans, jag var kanske inte super lycklig, men jag mådde inte dåligt.
Jag var helt ok!
Sen kom han tillbaka in i mitt liv, han fick mig att inte vilja vara ensam längre, han fick mig att sakna kärleken, han fick mig att öppna upp mitt hjärta, att låta mina känslor komma till ytan, han gjorde mig lycklig.
Han fick mig att skratta, han fick mig att må bra, jag minns det som igår.
Jag minns när telefonen ringde och det var han på andra sidan.
Det var första gången jag hörde hans röst på över två år.
Jag minns känslan jag fick, hur mitt hjärta gick snabbare, känslan jag fick i min mage!
Hur glad jag var, hur jag knappt kunde höra vad han sa för något, för allt jag kunde höra var tankarna i mitt huvud som bara skrek, "Äntligen! han är tillbaka, jag har honom tillbaka i mitt liv"
Mitt hjärta skrek av lycka, jag hade fått tillbaka min bästa vän .
Om jag bara hade vetat hur mycket smärta jag hade framför mig när jag lyfte luren!

nu står jag här över ett år senare, ensam, hjärtkrossad, skräkslagen, med ett löfte till mig själv där jag har lovat att aldrig någonsin tilllåta någon att komma in i mitt liv på det sättet igen!
Det är lite mer än 7 månader sen han dog, och jag tänker fortfarande på honom dagligen.
visa dagar är jag arg, vissa dagar bara ledsen, andra dagar vill jag väcka honom till liv igen enbart för att kunna slå ihjäl honom själv för att han var så egoistisk och gav sig in i den världen!
Men andra dagar önskar jag att jag bara hade tagit ett steg tillbaka och lyssnat på vad han verkligen sa!
Och förståt att han skrek efter hjälp, att han letade efter en utväg.

Det sägs att allt i livet har en mening, och att allt händer utav en orsak!
Då vill jag bara veta.
Vad var det för mening med att jag öppnade mig för honom och tilllät mina känslor att komma till ytan, vad var det för mening med att han kom in i mitt liv om han endå bara skulle dö sen?
Vad finns det för orsak till att jag måste gå igenom allt detta nu?
Vad gjorde jag för att förtjäna detta?

Och nu sitter jag här, en kväll, ett misstag och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Jag önskar att du var här för att säga till mig att allt skulle bli okej!
Hur ska jag klara detta utan dig?