Igår var det dags för lillemans återbesök på kardiologen...

Kommer dit och dom undersöker lilleman och tar EKG och sedan ber läkaren om att få prata med mig inne på hans kontor... Mitt hjärta satte sig i halsgropen och jag fick en knut i magen jag visste redan då att det var något som inte stämmde.. Läkaren misstänker Vertical Spectrum i skiljeväggen..

Han förklarade exakt vad det innebar m.m och avslutade sedan med att han skulle boka en tid för MR på tisdag och om läget var så kristiskt som han misstänkte så tänkte dom inte väcka milio ur narkosen utan föra in han på op direkt. .. Jag chockad som jag var lyckades ta lite förnuft till fånga och begärde att få Milio akut flyttad till Lund så att MR och OP skulle göras där...

 

När jag lämnade kardiologen så tände jag en cigg för jag var tvungen att lugna mig... Jag tittade på Milio och då bara brast jag.. Rädslan jag kände var något av det värsta jag varigt med om i hela mitt liv.. Taken på att hans hjärta skulle vara så svagt att dom måste akut operera...

 

Ringde mamma som grät lika mycket som mig, ringde sedan syrran och sa till henne att hon fick komma och möta mig... Var hemma hos syrran en liten stund och fick lugnat mina värsta nerver och sedan blev det att dra hem.. när vi väl kommer hem ringer dom från lund och speciallist läkaren där på barnkardiologen frågade om vi kunde komma in i morgon för det var saker med milios journal som han inte tyckte stämmde...

Så idag blev vi hämtade med sjuktransport och åkte iväg till lund...

 

Mycket underbar läkare måste jag säga när milio och jag skulle hoppa ur bilen så stod han där och tog emot och hjälpte mig packa ur bilen... Sedan gick vi upp tillsammans... Det gjorde mig jävligt rädd först för att jag tänkte nu jävlar det är ännu värre än vad läkaren i malmö sa till mig att det var...

När vi sedan till slut kom upp på rummet som TYDLIGEN var mitt och Milios så vände jag mig om mot läkaren och bara bad han vara ärlig mot mig om vad fan det är som pågår...

 

 

Han satte sig ner och förklarade för mig vad han hade fått läsa i milios journal och vad han inte tyckte stämmde med journalen. Det lugnade mig lite men jag var fortfarande på helspän visste ju inte vad som skulle ske .

Läkaren började undersöka milio och lyssna på hans hjärta,tog lite prover och knackade han lite här och där på kroppen och sedan reser sig läkaren upp går bort mot mig och säger... att jag borde ringa något och se om dom kan komma och vara med mig... Nu flippade jag helt och började stor tjuta och bara skrek säg för i helvetet bara vad fan som är felet ....

Han hade bestämt sig för att skicka in Milio på MR för att få bättre koll på hur mycket klyvd hans ductus var..

Så ja det var bara ner till MR då och när vi kommer ner där så står där fullt skötorskor, röntgen tekniker och narkos redo och väntar på osss..... jag börjar skaka i hela kroppen och kämpade som ett svin för att inte gråta så att milio inte skulle bli orolig... När jag hade fått av lilleman sina kläder började dom koppla på en massa elektoder på hononom och sedan var det dags för Narkos att göra sitt jobb... och fy fan säger jag bara så som milio skrek när dom tvinga den masken på honom mitt hjärta brast i tusen bitar och jag började stor gråta... Pussade på honom och sa att jag var där men innan jag ens hunnit säga det så sov milio och jag var tvunbgen att lämna rummet...

 

gick ut och ringde mamma och bara grätt som ett jävla mongo...

 

Efter uppvaket kom läkaren tillbaka och sa att dom skulle sätta in milio på mediciner men att just nu var han inte acctuell för en operation utan tyckte vi kunde ge det ett försök med endast medicinering...

 

milio har varigt halv dåsig ända sen han vaknade upp ur narkosen men vid 7 tiden kom energin tillbaka och han skulle då upp ur vagnen och leka med dom andra barnen på gården eftersom vi precis kommit hem så en liten stund fick han eftersom det varigt en lång och jobbig dag för oss båda... han hade super kul och lekte med  barnen och spelade fotboll