Eller ja förhållande överlag.

Har tänkt på det en hel del och ställer mig själv gämt frågan, hur ska det gå till?

Jag menar jag och min son delar sovrum och förnärvarande är det inte akutellt at han ska flytta in i sitt eget rum, och jag är aldeles för mycket av en höns mamma för att lämna bort honom så jag kan få tid till att göra vad jag vill.

Men har tänkt på det, ni som är singel mammor och delar sovrum med era barn. Hur har ni gjort när ni har gått in i ett nytt förhållande?

Jag menar för mig är tanken otänkbar att jag skulle dra in någon i Milios liv som jag bara träffat någon vecka/månad.

Men jag menar någonstans måste man ju ändå börja för att det ska kunna bli något seriöst?

Jag vill inte lämna bort Milio några timmar för att jag ska kunna bygga upp ett kärleksliv, men samtidigt så vill jag ju ha ett...  Så hur gör man? hur kombinerar man dom delarna?

Visst Milio är fortfarande väldigt liten och lär inte minnas om jag träffar någon nu och det sen inte funkar om 1-2 månader ... Men problemet är att jag lär minnas att den personen fanns i Milios liv.

Sen det där med sex.

Vi säger att jag nu på något jävla vänster skulle lyckas få ett seriöst förhållande.

Hur gör man med sex livet?

Jag menar för oavsett om vi sover hemma hos mig eller hos honom så lär ju Milio vara där.

Och tanken för mig att ha ett sexuellt umgänge när Milio är i samma rum även om han sover är otänkbar,

Men hur har ni gjort? Jag menar dom flesta sover väl ändå med sina barn i samma rum den första tiden?

Och ni som inte är ensamstående hur har ni och er partner gjort?

Har ni ändå haft sexuellt umgänge trotts att bebisen ligger och sover i samma rum?

När jag tänker på dom som inte är ensamstående och lever med pappan till sitt barn så känns tanken inte lika hemsk att dom rullar runt i sängen när bebisen sover.

Men av någon anledning känns det hemskare när man är ensamstående mamma att göra det.

Visst nu menar jag inte att man har ny partner varje vecka eller något sådan..

Men om man nu skulle hitta någon som man är seriös med?

Är det då okej att ha sex trotts att ens barn ligger och sover i spjällsängen några meter bort eller tycker ni att det är totalt tabu?

 

Och hur har ni gjort som sagt när ni har börjat dejta någon ny?

Hur har ni intruducerat den personen i ert barns liv, och hur länge hade ni träffats när ni gjorde det?

Hur gammal var era barn då?

 

Detta är frågor som flyger runt i mitt huvud ganska mycket.

Visst har inte träffat någon än men jag hoppas ju på att inte leva singel föralltid.

Alla behöver kärlek och närhet.. Och det är det jag vill ha svar på.

Hur ska jag göra den dagen jag träffar någon som jag kan tänka mig att se vart det leder.

Hur gör man för att ta reda på om det kan bli något seriöst utan att involvera barnen?

Och hur kombinerar man allt detta?

 

Snälla ge mig era erfarenheter och synpunkter på det hela.