Nattens olycka
Ja då var det dags igen... Anfall i natt då ...
låg i sängen och skulle sova och hade såna jävla krypningar i benen som fan inte ville släppa, brukar alltid hjälpa med att skölja av benen i dushen med varmt vatten så gjorde ju självklart detta och som vanligt så hjälpte det... stiger ur badkaret på med handuken och in i sovrummet, sedan blir allt svart..
vaknar av att jag hör milio stå i sin säng och gråta, mamma står över mig och försöker väcka mig och jag har spya över hela golvet...
Mamma försöker dra upp mig från golvet när jag väl vaknat till igen och jag känner världens smärta fara genom axlen och armen och skriker i högans sky, så blev att ligga kvar på golvet tills jag hade kvickanat till tillräckligt mycket för att resa mig själv, när jag väl klarade det så tog jag mig upp i sängen och la mig där, mamma hade lilleman och satt och gav honom en flaska välling i sängen så han kunde somna om igen, och jag låg i sängen och kände hur jag knappt kunde hålla ögonen öppna, ville bara sova...
lilleman somnade i mammas famn så hon lyfte över honom i sin säng igen och jag somnade i sängen helt utmattad av sömnbrist och utmattning från anfallet...
Mamma frågade mig flera gånger om jag hade slagit mig men jag kände bara smärtan i axlen och det var ju mörkt i rummet (fråga mig inte varför vi inte tände en lampa och kollade närmre) men mamma kunde inte se någon skada på axlen och jag kunde ju röra den så vi la oss och sov igen.
vaknade i morse och kännner hur mörbultad jag är och jag hade såååååå ont... reser mig upp ur sängen och ser att det är blod i sängen, jag börjar ju givets vis kolla mig själv och ser mitt bröst...
Bröstet var HELT uppskuret på mig och världens glipande sår gick rakt över bröstet...
Tänkte för mig själv vilken idiot jag var som inte kollade var fan smärtan kom ifrån igår men jag var så jävla trött ju...
Började direkt kolla på golvet så där inte låg någon glasbit eller något på golvet så milio inte fick tag i den i och med att jag hade sånt stort sår på bröstet men icke sa nicke fanns ingenting och ser sedan bryrån, hela hörnet på lådan var full av blod ... så ja när jag fick anfallet så har jag ju självklart träffat lådan...
Kollar mer noga igenom mig själv för att se om jag hade fler synliga skador, och jo man var ju helt uppskarpad på hela axlen och armen ... Hakan var desutom helt blå svart på mig ...
Så tar upp lilleman ger honom fruskot för jag tänkte ju att det inte var lönt att åka till sjukhuset för dom lär ändå inte sy mig eftersom det gått så många timmar sedan skadan uppstod, men när mamma vaknade och fick se mig så slängde hon bara på oss kläderna och åkte direkt till sjukhuset med mig...
Läkaren kom in och såg min sakdor och det första han sa var att vi fick se om vi kunde blöta upp såret tillräckligt mycket för att kunna sy det eller om vi blev tvugna att skära upp det mer så att det blev ett färskt sår igen att sy, för det behövdes verkligen sys, såret var så stort så det var för stora infektionsrisker att inte sy det...
men tack och lov lyckades skötersakan blötlägga såret riktigt ordentligt, eller ja tillräckligt för att läkaren skulle bli nöjd och kunde sy.... Jag världens panik för jag hade så ont och jag tänkte bara på hur jävla ont det skulle göra att sticka en nål rakt in i detta sår och spruta in denna ENORMT svidande bedövnings vätskan.
Så läkaren slängde i mig 2 stesolid för att lugna ner mig för jag spännde mig så mycket att jag skakade i hela kroppen och blev illamående.. när tabletterna väl hade börjat värka var det dags för bedövningen, och trotts lugnande i kroppen så hade jag panik... mamma gick utanför med milio för han skulle ju inte behöva se en sån sak... Men läkaren var super skicklig och inte alls som andra läkare som sticker in nålen långsamt sprutar in bedövningen långsmat och om och om och om igen, utan han bedövade och stack flera gånger om på mindre än någon minut... påminnde väldigt mycket och turkiets läkare... fruktansvärt skickliga på att göra det snabbt och så smärtfritt som möjligt... SJÄLVKLART gjorde det sjukt ont ändå, men jag kunde hantera det iallafall, det föll några tårar, men sköterskan var jätte söt och satt och höll min hand och klappa mig i håret så det hjälpte, och jag tänkte på att milio var utanför och ville inte att han skulle höra min smärta så jag hanterade det faktiskt över min förväntan bra...
men men sen var det dags och sy och jag var ju fortfarande skakig eftersom jag spänt mig så mycket, så jag satt där och klöktes för fullt men läkaren precis som med bedövningen var han fruktansvärt snabb på att sy och gjorde ett jävligt bra jobb också..
har ingen bild på hur såret ser ut just nu eftersom det är omlagt men så här såg det ut innan jag blev sydd
Efter att jag blev sydd var det röntgendags, eftersom jag har så fruktansvärt ont i axlen, tack och lov kom röntgenbilderna tillbaka bra och där fanns inga frakturer, men min axel och arm är ordentligt mörbultad så läkaren misstänkte att där kunde finnas en skada ändå även om det inte fanns någon fraktur så om jag fortfarande har problem med axlen om 2-3 veckor så får jag söka mig till vårdcentralen och få remiss till sjukgymnast...
Men för en gångs skull var dom snabba och effektiva på akuten, allt som allt gick det hela på kanske 1 1/2 timme så det var jävligt snabbt med tanke på att man brukar vänta 3-4 timmar bara för att få träffa en läkare...
Men ja, lilleman sover nu och som ni kanske förstår så har inte jag sovit speciellt bra i natt, så jag ska faktiskt ta smärtstillande som jag fick och en tablett för natten snart så jag får sovit...
Tror verkligen en sömistablett behövs i natt med tanke på hur ont jag har i bröst och axel/arm.
Men ja jag hoppas att er natt var mycket mer ro fylld än vad min var iallafall...
nu säger jag godnatt blir inget pillande med bloggdesignen idag iallafall...
Sovgott allihopa när ni väl sover ..
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
